Sova länge

Neeeeeeeej...nu har jag sovit för länge igen. Struntat i klockan, bara vilat en minut till. En minut som blev en och en halv timme. Allt är Liza Marklunds fel. 

Nåja, det är väl viktigt att lyssna på sin kropp. Om kroppen och sinnet behöver sova så får jag väl lyssna.

Men det är konstigt att det känns som man är en bättre människa om man går upp väldigt tidigt. Det är det Lutheranska arvet. Upp tidigt - i säng tidigt. Det är en dag i morgon också. Det var när den meningen dök upp i mitt bakhuvud som jag förstod att jag började bli medelålders. 

Å andra sidan - "det är en dag imorgon också", är en förtröstansfull tanke. En dag är en gåva - kan vara en ny början - kan vara en ny chans. Oavsett om man råkar sova för länge.

Jag ska göra något helt nytt idag. I dag startar min bokcirkel. Ett gäng sköna tjejer diskuterar feministisk litteratur. 

När jag blev sjuk - och trodde att jag skulle dö, fick jag frågan om vad jag helst skulle vilja göra, om det fanns något särskilt jag skulle vilja uppleva innan - i fall att. Jag vet att folk har sådana där listor, typ åka till Bali m.m.

Konstigt nog var det enda jag ville i det läget att få fler vardagsdagar med min familj. Fler livspusseldagar, fler gnäll och plocka ur diskmaskinen - dagar. Förutom det var det tre saker jag ville; Åka på en bokmässa och åka på Västerviks visfestival och ha en bokcirkel. Från och med idag har jag en bokcirkel. Visfestivalen har nog bytts ut mot Maraton. Och att springa ett lopp i New York - tjejmil eller mara, spelar mindre roll. Nya drömmar, nya möjligheter.

Och livspusseldagarna - de uppskattar jag faktiskt fortfarande.