Sjuk

Usch - det kliar och river i mig när jag inte kan träna. Snorig näsa, svidiga ögon och hostig hals och en håglöshet som bara kan härledas till virus. Tid tar det också - tålamod är inte min starka sida. Varje dag har jag sagt - jag kanske ska gå och träna ändå. Min man, som är något klokare än jag har hindrat mig. 

Men jag blir så rastlös, rent av olycklig. Träningsabstinens. Deppig, stirrar ut genom fönstret. Inser  att jag har alldeles för få hobbies. Träna och jobba. Varje kväll har jag tänkt att jag kommer vakna och känna mig bättre  men tvärtom - varje morgon har något nytt förkylningssymptom tillkommit - i dag hosta och heshet. 

Tänker tillbaka på alla månader - då jag var tvungen att prövas till det yttersta. Insjukna, kliva av livet, ligga i sängen och önska mig någon annanstans. Önska mig tillbaka till det vanliga, vardagliga. 

Därför är det konstigt att jag inte står ut med en vanligt elakt vintervirus ett par dagar. Eller kanske är det just därför jag inte står ut. Vill själv bestämma över min kropp. Inte foga mig till baskilusker. 

En grape, två apelsiner och en stor bit ingefära pressade jag idag. Jag slår tillbaka. Kanske i morgon mår jag bättre. Tills dess sitter jag här och stirrar in i väggen och längtar till mitt löpband.