I dag var det trångt på Friskis..kö till löpbandet och kö i duschen. Alla nyårslöftare hade bestämt att börja sina nya liv, precis idag, precis samma tid som jag och Helena skulle göra vår sedvanliga löpning på banden. 

Det är snålt med löpband också - vi ställde oss ogenerat bredvid och slängde långa, längtande blickar på de som kämpade med sin nya sunda livsstil.

Vi tycker på något sätt att vi borde ha förtur..vi har ju ändå sprungit sedan mars 2011. Men egentligen borde man väl vara glad för alla nya själar som kanske kommer bli löpfrälsta.

Jag hade packat noggrant i morse också men glömt min handduk. Så jag och Helena fick dela på hennes. Det är äkta vänskap, det.