Träning mot stress

Vilken vecka. Maken sjuk och plötsligt inser jag hur mycket vi delar på alla måsten - plötsligt kvarstår en hel massa logistik att hantera. Hämtning, lämning, tandläkarbesök, matplanering, matlagning, matinköp, läxläsning, körschema till aktiviteter. 

Som tur är har vi numera en farfar som är pensionär och inte för att han inte har annat att göra men han har varit snäll och hjälp mig i planeringen. 

Jag har inget körkort - ja, jag vet. Varenda vuxen människa med värdighet borde ha ett körkort. Men det har jag inte. Jag har liksom ingen motivation att ta den där förbannade lappen. Teoridelen är jag övertygad om att jag klarar av men min självkänsla när det kommer till att faktiskt ratta en bil är låg, oerhört låg. Så jag har fortsatt skylla på att jag är hemskt miljövänlig och mycket hälsosam genom att ta mig fram med mina ben och med kollektivtrafik.

Jag har i alla fall pressat in lite träning i mitt späckade vardagsschema. Jag var tvungen för att överleva. I söndags blev det först löpning och sedan Yoga. Helena hade sträckt ryggen men beslutade sig för att springa ändå - det visade sig bli bättre av löpning och Yoga. Ryggont och annan värk blir ofta det. 

Till Yogan kom även Anethe. Tre gamla kompisar som Yogar ihop. Kan inte tänka mig bättre sätt att umgås på. 

I tisdags (igår) var jag tvungen att gå och springa på lunchen. Tvungen var jag för att jag kände att jag var tvungen att lätta på trycket. För mig är löpningen en av de få aktiviteterna som jag helt slappnar av min hjärna helt. 5 km blev det - hann inte mer. Men efter det kände jag mig som en ny, mer fridfull människa trots avsaknaden av körkort.