Sitter i soffan med runners high och känner mig allmänt lycklig och tillfreds. 

Försöker trappa upp träningen nu. Mest för att det är underbart att springa just nu. Allt är vackert och doftar underbart. Fågelkvitter och lagom springtemp ute. Vill passa på. 

Självklart tänker jag lite på kommande lopp också. Det är ju roligt att ha något att träna till. Halvmaran hägrar. En riktig utmaning men vågar jag?

I helgen var vi och myspromenerade på Gärdet. Såg ett jättegäng med löpare. Säkert team maraton. Lite småsugen att springa i stor grupp. Det var helt fantastiskt i Portugal. En hel massa människor som bara gillar att springa. Lite småprat här och där. Borde anmäla mig. I och med min sena semester skulle jag också ha tid att vara med i gänget och träna.

I dag sprang jag till jobbet och hem från jobbet. Blir otroligt pigg av det och känner att jag arbetar mer effektivt. På vägen hem hinner jag lägga bort jobbet och bli ledig under de 5 kilometerna jag springer.

Man borde springa mer, gå mindre och absolut ställa bilen hemma oftare. Både miljö och självänligare.

I kväll har jag, Helena, Jens och Samuel övat inför vår 2 km stafett, Edsviks parkstafett som går av stapeln den 24 maj. Det var mitt allra första lopp förra året och nu är det dags för revensch. 

Först sprang vi ett varv tillsammans, sedan individuellt med tidtagning och högre tempo. Det var skoj. Samuel som är 13 år och fotbollskille, var imponerande uthållig. Jag tror på vårt lag i år - heja oss.

Visst känner man livet i sig när vårsolen kikar fram?

Mycket lättare springben blir det...Nu i eftermiddag blev det en mil. Det gäller att passa på under helgerna. I går blev det dock vilodag - mens och ur fas. 

De ljusa kvällarna ger också mer utrymme för löpning. Soffan är inte lika lockande som under vintertid.

Jag och Helena ska springa Parloppet. 5 km från varsitt håll. Gemensam tid. Det ska bli skoj. 12 juni.

Innan dess, 24 maj, springer vi Edsviks Parkstafett. Det första loppet vi sprang innan vi blev ordentligt löpbitna. Ett 4 -manna lag, 2 km var. 2 km är ju ingenting nu - men det var det då. 

Jag tror i och för sig att det kanske kommer gå sämre i år, eftersom vi nu är vana att springa längre och därmed håller ett annat tempo.

I dag har jag och Helena sprungit på varsitt håll. Jag hoppas vi får ihop någon gemensam löprunda i veckan. 

eller leva för att springa. Tänkte häromdagen på meningen med att löpa och vad det ger mig. 

Läser en del tidningar och bloggar om löpning och träning. De flesta som ger råd och tips tycker att man ska göra träningsscheman och annan struktur runt sin träning. Det finns mängder av instrument som kan användas för att förbättra sina  resultat, pulsklockor och appar och annat tjafs.

Själv har jag svårligen, efter snart 40 år något så när, accepterat min bristfälliga talang på att planera och schematisera livet. Så fort det infaller sig en massa om sig och kring sig och blir en massa tvång funkar inte det för mig. 

Det finns så många andra måsten och fyrkantigheter som man behöver rätta sig efter i det svårlagda livspusslet så man behöver knappast trycka in sin träning i en liten trång och elak fyrkant.

Träning ska vara lust. När jag snurrar på mig mina skor vill jag känna lust och längtan. Jag kan inte känna längtan i en schemalagd fyrkant - löpning betyder frihet för mig. Frihet att träna vart som helst och när som helst. 

Av någon anledning är löpningen ett av de få områden i mitt liv där jag INTE känner prestationskrav. Det är lite konstigt eftersom hela grejjen går ut på att försöka prestera bättre, få bättre flås, snabbare tid, längre sträckor. Men nej, för mig är löpning en frizon - där jag tillåter mig själv total acceptans. Där min kropp och mitt sinne blir ett enda stort hjärtslag. Där hela grejjen är upplevelsen, känslan av att vara ett med sin kropp, att vara i sina rötter. Att lita och lyssna på sin kropp. Det är fantastiskt - det är en djup förälskelse till mig själv.

Jag tror inte på listor i min löpning, inte på fyrkantiga instrument..jag försöker vara ett med min kropp - vill min kropp springa - då springer jag. Vill min kropp vila- då vilar jag. Vill jag känna att jag tar ut mig så att min pusl slår hårt - då lyssnar jag på min puls och min andhämtning, på blodsmaken i munnen och svetten i pannan. Min kropp är bättre än alla klockor i världen.

I morgon tror jag att det blir löpning till jobbet eller så blir det inte det - och det är precis så jag vill att det ska vara

Veckans pass:

Måndag: 5 km från jobbet

Tisdag 5 km till jobbet

Onsdag Vila

Torsdag 5 km till jobbet och 5 km efter jobbet

Fredag Vila

Lördag 7.5 km (intervall, tunga, tunga ben)

Söndag 1 mil med Helana. Trevligt prattempo.

Sammanfattningsvis en bra träningsvecka.

I dag kom jag äntligen ut. Och det blev jag såg glad över att jag sprang en långrunda på 12 kilometer. Det blev i gamla hederliga spåret. Ett varv är 2.2 km. Det är duktigt kuperat och jag försökte köra lite fartlek och backlöpning. 

Hursom så har jag varit jättego och glad efter att fått köra ett riktigt löppass.

Näääääääääää..va deppigt. Nu har jag avstått att springa i två dagar p g a vädret. Jag vet att det är svagt men jag pallar inte. Jag blir sur, arg och personligt kränkt av vädret. En tvättäkta, hardcore löpare skulle skita i vädret och springa ut ändå. Men inte jag...jag pallar inte ens att ta mig till Friskis.

Det snöar ju snöbollar. Jag tänker att allt vore enklare om man vore syditalienare.

Ska trösta och peppa mig idag genom att anmäla mig till alla lopp jag planerar springa.

Inspirationen får sig en törn av vädret. Men jag har sprungit till jobbet ett par gånger. Med ryggsäck var det inte så mysigt. Utan ryggsäck - mycket bättre. Försöker få struktur på träningen men kanske lika bra att ge upp och inse att jag inte är någon strukturerad person - så varför skulle jag vara det i min träning.

Det jag måste få in är ett intervall -pass per vecka samt ett lång pass på en och en halvtimme. 

Sen måste jag och Helena komma igång med gemensam träning. Det blir så mycket skojigare då.

Tror jag ska ringa henne och boka ett pass right away.

Halv ett vaknade vi idag. 3.30 var vi hemma. Och de två senaste nätterna har jag knappt sovit alls. Tror jag har drabbats av något slags runners high. Feel good - hög.

Nu återstår upppackning och tvättning. Buhuu. Och tillbaka till verkligheten i stormsteg med 5 minus på Arlanda. 

Jag har ju inte bloggat min resa. Detta pga av brist på nätverk och för att min lediga tid är helig för mig. Därför kommer jag göra tillbaka -inlägg nu. Dag för dag och kanske med lite sköna bilder. 

Det var en fantastisk resa och jag är 2000 % peppad. 

En uterunda i veckan har det blivit för mig och Helena. Sedan tog tiden slut. Jag vet - en dålig ursäkt men faktiskt har mitt arbete och den där förbannade sommartiden slukat min energi. 

Nu är det semester och Portugal. Tack Mitt Val. Tar med mig mina vitaminer och hoppas bli som en vitamin själv.

Nu ska här springas och läggas upp schema inför säsongen och kickas i gång. 

Inget packat ännu. Viktigaste är träningskläder. Men kallare än jag trodde i Algarve. Packar löparmössan. 

Nu börjar snart Lets Dance och fredagsmys. Go kväll